Blodspår

Någonstans ute i Billdal, fredagkväll 30/1 kl.23.17...
Promenad till bussen.
En kissignödig Sandra.

En förstående Amanda.

"Sandra, där är ett skjul. Kissa bakom det"

"Okej okej. Jag springer i förväg och kissar bakom det."

Tankar;

Nöden kallar Sandra.

Gör det bara!

Färdigt.

Röster hörs. De är redan ikapp och förbi.

Varför gå tillbaka den vägen jag kom, när jag bara kan springa över vad som, i totalt beckmörker, upplevs som "den lilla gräsplätten" mitt framför mig?

1,2,3 marsch framåt...

AJ!

Oh nej, taggbuskar. Det är bara att lida igenom. (vad exakt tänkte jag då?)

Skutt skutt. AJ!

Jag ser asfalten. Ett sista skutt och jag är där.

Tar satts. Skutt. AJ!

Vilket totalt jävla misslyckande!

Reser mig upp, men hjälp av Amanda. Tittar snabbt ner på mig själv för att se vad resultatet blev av detta idiotrycket.

Konstaterar;

Rejält sönderrivna stay-ups.

En hel del blod.

Bultade lätt skrapade händer.

GOD DAMN!

Dags att rusa till bussen.

Väl på bussen blir jag fint ompysslad av Amanda.

De som tidigare under kvällen varit ett par glänsande fina stay-ups (numera a bloody tråd mess) avlägsnas från mina ben.

En vattendunke fixas och en näsduk.

Amanda baddar försiktigt, lyckas stoppa blodflödet.

Resten av natten spenderas barbent inne på Nef. Inget kan stoppa mig.

All in all, (trots allt) en mycket lyckad kväll som innehöll de mesta man kan tänka sig, med flera kära återseende. Det ena bättre än det andra...

(Denise och Jessica, nästa gång är det ni som gör mig avundsjuk! Jag räknar med det för fullt!)

"jag måste bara fråga

får jag komma lite nära"