John Blund kommer sent...

Eftersom jag verkar ha svårt för att somna så kan jag väl lägga lite tid här...

Vet egentligen inte vad jag vill skriva.

Nu i dagarna är jag bara ett stort leende.
Ett leende som har varit på en lång lång semester
Men bestämde sig för att återvända
Till mig
Ännu gladare
Ännu bättre
Tack

Efter några hårda fall i backen
Blir man öm
Jag tvekade
Men
Jag stod och klappade hästen ett tag
Mjukt
Försiktigt
Tittade den i ögonen
I hopp om någon slags bekräftelse
"Jag ska inte slänga av dig, hoppa upp nu. Du kan lita på mig"
Inget sades
Men ögonen såg snälla ut
Snälla nog att våga lita på
Snälla nog att inte kunna säga nej till
Alldeles förtrollande
Så jag hoppade upp
De känns bra
Så kasta inte av mig
Vill inte bli mer öm.

Sluta tänk på det, så kommer de till dig...

Jag blev förskyld

Men jag blev också glad

Gladare än på väldigt länge

Så en liten förskylning är väl inget

Hellre en förskyld och glad mig än

En frisk men deppig mig

Men den fega mig finns fortfarande kvar

Den spökar

Påminner mig att glädje snabbt kan ta slut

Bara så där, ett knäpp med fingrarna

De skrämmer mig

Får mig att inte våga se framåt

Även om denna glädje känns känns väldigt bra

Leva i nuet är väl det bästa

Ge allt och sluta tänka på hur det kan sluta

Gå på magkänslan och hålla käft om resten

Det är vad jag ska göra...

Farväl

Du sa att allt snart skulle bli bra
Men hur länge ska man vänta
Vi har inte mkt tid
I timglaset rinner de sista sandkorna ut
Vi bara tittar på
Den kanske vänds igen

Vi trodde vi kunde erövra världen
Men se, vart står vi nu
Jag är vilsen, och du håller dig undan
Hur kunde de bli så här

Du sa att du älskade mig
Jag trodde dig
Så fel av mig

Bäst före datumet är här
Vi har nåt vårat slut
Det är dags att vandra ut

En lång torka

Usch, jag är en usel bloggare...

Men hur lätt är det när man känner sig helt tom. Ingenting vill färdas från mitt huvud ner till fingertopparna. Men jag kan egentligen inte påstå att det är tomt i skallen. Tvärt om...det är krig! Och jag vill helst inte delta så jag undviker det bara! Idag slutade det med den värsta och brutalaste huvudvärken mitt huvud har fått stå ut med på länge.

Det är mycket just nu. Sista ansökningsdag för att bli student till hösten börjar närma sig med storm kliv och håller på att göra mig galen. I mitt huvud får jag bilder där jag biter mig i fingrarna och river av mig håret! Ja, ångesten är ganska påtaglig skulle jag vilja säga. Dock börjar jag smått inse att vad jag än hoppar på så kommer det leda till något, och då förhoppningsvis något bra. Jag måste bara lära mig/bli bättre på att fatta större beslut.

Problemo numero uno; Jag vill inte flytta från Göteborg. Varför skulle jag vilja det? Allt det bästa och allt jag behöver finns här. Jag förstår att man ibland måste offra vissa saker för att komma någonstans, men nej, jag vill bara inte...

Problemo numero dos; Jag vet inte vad jag vill. Ena dagen är det nåt. Nästa dag något annat. Bla bla bla!

Jag har inte sen jag kom hem från New York jobbat nånting! De funkar inte. Det är inte kul att vara ledig längre. Jag njuter inte alls! Hoppas på bättre tider snart!

(Jag har bara en off och dålig dag. Morgondagen ser ljusare ut.)

Love at first sight

Musik är kärlek.

Inte sant?

En stor kärlek som aldrig dör ut, och som man alltid kan finna tröst hos.

Ställer alltid upp för en, alla tider på dygnet.

Den gör en glad, ledsen och känslosam.

Det är en kärlek man kan dela med sig av.

Denna helg, eller rättare sagt vecka har det spelats mycket (ja, mer än vanligt) Kings of Leon.

Dom som ej lagt tid åt att lyssna på detta underbara band har gått miste om mycket värme och glädje.

En låt som har satt sig lite så där extra i skallen denna helgen är;

"Cold Desert"
Im on the corner, waiting for a light to come on,
Thats when i know that your alone
Its cold in the desert, water that is easy around?
Special for girls without a sound?
You told me you loved me, that id never die alone
Hand over you heart lets go home

Everyone noticed, everyone has seen the sign
Ive always been known to cross lines
Ive never ever cryed when i was feeling down
Ive always been scared of the sound
Jesus dont love me, no one ever carryed my load
Im to young to feel this old
Is it you? is it me? ?
No body knows no body sees No body but me

Lyssna på; http://se.youtube.com/watch?v=Na7uCOxos2Y

Blodspår

Någonstans ute i Billdal, fredagkväll 30/1 kl.23.17...
Promenad till bussen.
En kissignödig Sandra.

En förstående Amanda.

"Sandra, där är ett skjul. Kissa bakom det"

"Okej okej. Jag springer i förväg och kissar bakom det."

Tankar;

Nöden kallar Sandra.

Gör det bara!

Färdigt.

Röster hörs. De är redan ikapp och förbi.

Varför gå tillbaka den vägen jag kom, när jag bara kan springa över vad som, i totalt beckmörker, upplevs som "den lilla gräsplätten" mitt framför mig?

1,2,3 marsch framåt...

AJ!

Oh nej, taggbuskar. Det är bara att lida igenom. (vad exakt tänkte jag då?)

Skutt skutt. AJ!

Jag ser asfalten. Ett sista skutt och jag är där.

Tar satts. Skutt. AJ!

Vilket totalt jävla misslyckande!

Reser mig upp, men hjälp av Amanda. Tittar snabbt ner på mig själv för att se vad resultatet blev av detta idiotrycket.

Konstaterar;

Rejält sönderrivna stay-ups.

En hel del blod.

Bultade lätt skrapade händer.

GOD DAMN!

Dags att rusa till bussen.

Väl på bussen blir jag fint ompysslad av Amanda.

De som tidigare under kvällen varit ett par glänsande fina stay-ups (numera a bloody tråd mess) avlägsnas från mina ben.

En vattendunke fixas och en näsduk.

Amanda baddar försiktigt, lyckas stoppa blodflödet.

Resten av natten spenderas barbent inne på Nef. Inget kan stoppa mig.

All in all, (trots allt) en mycket lyckad kväll som innehöll de mesta man kan tänka sig, med flera kära återseende. Det ena bättre än det andra...

(Denise och Jessica, nästa gång är det ni som gör mig avundsjuk! Jag räknar med det för fullt!)

"jag måste bara fråga

får jag komma lite nära"

Hey Little Brother

Idag har min kära lillebror fyllt 19 år. Vilket han själv bara ser som starten på nedräkningen till nåt större. Kepp it up, bara 364 dagar kvar nu bro!

Som syskon har man bra och dåliga stunder. Det finns ingen i världen man kan driva till mer vansinne och samtidigt faktiskt njuta lite av det ibland. (Möjligtvis sina föräldrar, men dom räknas inte). För så är det ju... man är bara ute efter att jävlas. Eller ja, så var det ju i alla fall. Nu har vi mognat.

Visst har vi fortfarande våra diskussioner, men jag kan faktiskt inte komma ihåg sist vi bråkade, på riktigt... har de gått så lång tid?
Nånting jag däremot aldrig kommer glömma är när ett av våra bråk slutade i ett jag fick en fet käftsmäll av mig själv. Ja, det är sant... jag nitade mig själv. De hela resulterade i en hel del blod och en riktigt nice fläskläpp. Jag minns inte vad vi bråkade om, men det fick mig iaf att rusa argt upp på mitt rum...med lillebror tätt efter. Snabbt slängde jag igen dörren och lutade beskyddande all min vikt emot den. Här skulle han minsann inte få komma in. Men lillebror skulle inte ge sig. Han hade bestämmt sig. Han skulle in i rummet. Han tog satts och hoppade in i dörren. Poooff!! Dörren smälls upp. Min knytnäve gav sig av i full fart mot sin endhållplats, min mun.... aj!
Vad jag kan minnas hoppade lillebror aldrig mer in i nårga dörrar. I alla fall inte när jag stod bakom dom.

Dagens stora present var en guitarr. Lyckliga lillebror! Hans nya lilla ögonsten. Hoppas du får många roliga stunder med den och att du kanske spelar och sjunger en sång för mig någon dag. Om du inte vill sjunga så vet du att jag ställer upp... know that you can always count on me, for sure.

Till dig min lillebror...

"When we were growing up i said a lot of things that i didn't mean. Itried to make you tough but instead i left you crying and lonely with the heart that's beating inside of you, it's too good to be true. You're more beautiful than anything i've seen.
Hey little brother i was cruel and mean to you but hey little brother i need to say i love you. I just want you to know that. When we were little i did a lot of things that i regret now. I was your hero. I always found a way to hurt you somehow but the man you've grown up and you have become since you were young (i'm blown away) you're more beautiful than anything i've seen.
And the tables have turned now. I'm wishing i could be like you. Hey little brother i just want you to know i'm so proud. I'm so proud of you."